Sylviasonen som provtränade för Hannover 96 och var nära ett kontrakt med Hansa Rostock.
Killen som gjort både U-15 och U-17 landskamper och var bara en skada ifrån att debutera i
U-21 landslaget.
Han var 13 när han spelade i juniorlaget, och 15 när han gjorde sin A-lagsdebut.
Svensk/bosniern som var på väg att spela in sig i IFK Norrköping efter flytten från lillebror Sylvia.
Han hade med andra ord en väldigt bra förutsättning att gå väldigt långt i karriären.
Jag som följt Sylvia såg att han var för bra för division 1/2 och därför var det ingen som höjde på ögonbrynen när han tog det naturliga klivet upp till IFK.
Sedan vände allt.
Det blev några tunga år i IFK och med fel umgängeskrets blev han positivt testat för kokain och heroin efter tills till klubben.
Trots det valde Tony Martinsson att inte bryta kontraktet, han ville ge grabben från stan en chans till, om han berättade i media.
Armando vägrade, och snart fanns det även ekonomiska problem med i bilden.
Den 2 februari 2010 åkte Armando Ibrakovic och en annan Norrköpingskille till en villa i Västervik, och under vapenhot rånade de två narkotikapåverkade männen en familj på 20.000 kr i dollar.
Några dagar senare var det fast.
Armando dömdes till tre år och åtta månader.
I NT.se's artikel frågar de Armando Ibrakovic varför.
Och varför är en väldigt bra fråga.
Han hade allt, kontrakt med en superettan-klubb, uttagning till U-21 & speltid i IFK, men tänk vad livet bredvid fotbollen kan göra med en människa.
Det går inte att belasta klubben, vad jag vet så försökte de hjälpa Armando så gott det gick, men ändå så blev det som det blev.
Han ångrar sig djupt idag, men det går inte att göra någonting ogjort.
A-landslaget har problem med ytterbackarna, och om Armando hade hållit sig i skinnet så hade han prenumererat på den platsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar