Rykteskarusellens sista dagar.

Tevez

Det märks att det bara är ett och ett halvt dygn kvar tills transferfönstret stänger igen. Under det senaste dygnet har det rapporterats att Dalglish är ute efter Edison Cavani (Napoli), Lucas Barrios och Marko Marin (Dortmund) och det allra senaste säger att Carlos Tevez (Man City) är på ingång på lån för 5 millar. Av vilken valuta låter jag vara oklart. Å andra sidan är allt detta bara envisa rykten. Twitter är inte någon speciellt trovärdig källa. Det är som att hänvisa till google eller wikipedia som källa på sin C-uppsats. Att Liverpool är ute efter en anfallare är ingen som hymlar med. Suárez är tillbaka till matchen mot Spurs, och nu när Carroll faktiskt börjar hitta sitt spel sedan Newcastle-tiden är inte behovet lika stort, även om jag inte hade tackat nej till en spelare som faktiskt kan göra mål. Det ska bli roligt (men också oerhört frustrerande) att följa den sista dagarna. Framförallt den sedvanliga traditionen att följa Liverpool.nu's livechatt tillsammans med facebook, twitter och alla andra som spyr ut rykten om alla möjliga spelare.

Läste också ett rykte om att Mascherano var på väg tillbaka till Liverpool för £15 miljoner. Det är nog det minst trovärdiga rykte jag läst sedan förra januari. Jag kommer antagligen uppdatera lite oftare idag och framförallt imorgon om någonting extraordinärt dyker upp. På återséende!

Engelsmän är engelsmän

Eller ja. Nu såg jag ju att det faktiskt är tre engelsmän på bilden. I alla fall så ser man vem som är en riktigt engelsman och vilka som är från den nya skolan. Fotboll ska spelas i shorts, och Jamie Carragher håller uppenbarligen med mig om den teorin.

We´re going to Wembley!

Liverpool Echo efter onsdagens vinst.

Liverpool's första cup-final sedan 2007 är ett faktum. Det spelar ingen roll att människor säger att Carling Cup är en "Kalle Anka-cup" och att den är så pass obetydlig att ingen bryr sig. Alla Liverpool-supportrar bryr sig. Även om det är fans till lag som redan är utslagna som påpekar cupens rykte, kan även en sådan titel betyda oerhört mycket för en klubb som inte vunnit någonting sedan FA-cupen mot West Ham 2006. En klubb som Liverpool ska vara med och slåss i toppen av ligan, och vara med i slutet av de inhemska cuperna. Tyvärr har det varit riktigt svajigt de senaste åren. Att innan en säsong hoppas på en fjärdeplats känns ändå lite konstigt med tanke på Liverpools historia. 18 ligatitlar och fem Champions League vinster ligger någonstans gömt i huvudet och påminner om att det har funnits storheter i klubben. Därför kan en vinst mot Cardiff den 26:e februari vara den lilla vändningen som behövs.

Alla lag går upp och ner. De senaste åren har Manchester United dominerat i den engelska fotbollen, och åren innan det var det Chelsea och Arsenal. I och med förra året har Manchester City tagit klivet till att bli en storklubb. Dessutom ser Tottenham väldigt vassa ut. Det betyder att United, City, Tottenham, Arsenal och Chelsea är klubbar som ligger före Liverpool, inte bara i tabellen utan också rent utvecklingsmässigt. Att slåss om ligaplaceringar med lag som Newcastle (som verkligen också är på väg upp), Stoke och Norwich känns lite konstigt. Trots att ligaplaceringarna inte blivit vad man hoppats på de senaste åren vet man ändå vad klubben uppnått tidigare. Jag ska ta ett exempel: Newcastle och Leeds är två klubbar som har en anrik historia. Nu ligger Leeds förvisso inte i Premier League, men antag att de gjorde det. Självklart skulle det vara en skräll om någon av de två lagen vann ligan, men det skulle ändå kännas större om exempelvis Wigan gjorde det. Varför? För att Newcastle och Leeds har historia. Det är lite samma sak med Liverpool. Det spelar ingen roll om spelarmaterialet som finns inte är bättre än en sjundeplats. Historian säger guld. Tyvärr. Jag försöker att vara realist, men de gamla meriterna sitter kvar ändå. Därför kan en titel i ligacupen ge spelarna mod och blodad tand. Jag vet att Steven Gerrard och Jamie Carragher kommer att att slita 110% i finalen. Jag hoppas bara nya spelare som Henderson, Adam och Downing vill samma sak.

Varje sekund blir historia.

Vi är mitt uppe i skapandet av den.

YNWA!

Liverpool - City

Captain Fantastic - Steven Gerrard

I kväll spelas Liverpool's kanske viktigaste match på flera år. Om resultatet går de rödas väg i kvällens drabbning mot Manchester City ser jag det som en skräll att Cardiff ska ha någonting att säga till om i finalen. Men först ska minst 90 minuter spelas på Anfield. Carling Cup's suspekta regler angående mål på bortaplan förvirrar mig med flera lite väl mycket. Bortmålsregeln gäller alltså bara i förlängningen. Skulle City vinna med 2-1 blir det 2x15 minuters förlängning. Men om det resultatet står sig i en halvtimme, då når City finalen eftersom de gjort fler bortamål. Krångligt? För krångligt för att fokusera på säger jag. Mancini's kapten och kanske viktigaste spelare Vincent Kompany saknas även i den här matchen vilket innebär problem för miljardlaget. För att Liverpool ska lyckas i kväll gäller det att inte hamna i City's spel som man gjorde i andra halvlek på Etihad Stadium, där Dalglish armé inte kom över offensiv planhalva. Kan Liverpool hålla styr på David Silva och Sergio Agüero tror jag att ett bra resultat inte är omöjligt, trots en väntat massiv offensivforcering från bortalaget. Yaya Touré är iväg på Afrikanska mästerskapen och hans saknad är ett avbräck för City. Samtidigt saknas Lucas Leiva i defensiven hos Liverpool så det blir hugget som stucket om vem som saknar sin balansspelare mest. Det kommer bli en ordentlig kamp oavsett, och en av Liverpools viktigaste matcher hitills på flera år. Den viktigaste? Den spelas mot Cardiff på Wembley den 26:e februari.

Hur mycket betyder egentligen januariturnén?

Hur mycket betyder egentligen januariturnén?

Jiloan Hamad
Foto: svenskfotboll.se

Frågar du Astrit Ajdarevic betyder den mycket. Även om de bästa spelarna ute i Europa och spelar ligafotboll med sina klubblag, fanns det ändå två stycken spelare som är aktuella för "det riktiga landslaget": Anders Svensson och Tobias Hysén. Resten av Truppen var spelare i de nordiska ligorna, med framförallt Allsvenskan. Oscar Hiljemark var kanske den som utmärkte sig mest, även om Hamad också imponerade. Hur många spelare är det som passerat under januari månad för att sedan stanna på en eller ett par landskamper under sin karriär. Å andra sidan är det självklart roligt även för spelare som inte får chansen senare. Januariturnén är som ett skyltfönster där Hamrén går och fönstershoppar inför sommarens mode.

Anders Svensson är given i landslaget, trots hans ålder. Hysén har jag för det mesta tvivlat på i både klubb- och landslagssammanhang. Mest för att han var rätt säker på att lyckas utomlands, för att sedan flytta tillbaka till Sverige efter bara ett år i Sunderland. Tobias har i alla fall mer eller mindre övertygat mig efter förra årets säsong i Allsvenskan där han gjorde 16 mål. Kanske kan han reta ännu mer gallfeber på farsan när han passerar Glenn's antal mål i blågult. Pär Hansson och Simon Thern är två andra spelare det ska bli intressant att följa. Hansson som tog trippeln med Helsingborg och Thern som precis anslutit till samma klubb från rivalerna Malmö. Sverige har haft ont om konkurrens på målvaktspositionen. Jag anser att Isaksson är något överskattad, men samtidigt den bästa Sverige har. Rami Shaaban hade den platsen framför sina fötter innan han bröt benet på julaftonen 2004. Eddie Gustavsson har väl andra heller riktigt kunna utmana, han förblir reservmålvakten. Johan Wiland gjorde det suveränt i Köpenhamn när danskarna spelade Champions League i fjol, men sedan dess har han stannat upp en aning. Därför ser jag Pär Hansson som den naturliga arvtagaren till Andreas Isaksson när denne lägger handskarna på hyllan, innan dess kommer han alltid att vara förstavalet för Hamrén. Malmös keeper Johan Dahlin fanns också med i truppen, tillsammans med Halmstads Karl-Johan Johansson, där den förstnämnde finns som konkurrent till Hansson.

Så hur mycket betyder egentligen januariturnén?

Oerhört mycket för yngre uppkommande killar vill jag påstå. Även om Hamrén och Allbäck håller koll på spelare runt om i Europa, behöver det inte betyda att dessa spelare faktiskt imponerar överdrivet mycket i sina klubblag. Det kan betyda fruktansvärt mycket att bara få dra på sig landslagströjan, för att jobba ännu hårdare för att ta del i truppen vid nästa uttagning. Truppens yngste spelare Viktor Claesson (Värnamo) är inte aktuell för EM, men tillsammans med de andra spelarna som är födda senare än 1985, ser svensk fotboll oerhört ljus ut.

De 10 svinigaste spelarna

Erik Niva listar i dagens sportblaska en lista på hans tio svinigaste spelare.
Viktigt att skriva att det är hans egen, och därför baserad på hans egna tankar.
Jag tänkte gör en likadan lista. Så varsågoda!

1. Sergio Busquets, Barcelona - 

Storväxt spelare som har en förmåga att trots sin storlek nästan alltid falla handlöst i närkamperna.

Även här drar jag streck till förra årets El Clásico'n där han filmade ett slag i ansiktet, för att sedan, liggandes, smygtitta igenom fingrarna.

2. Dani Alves, Barcelona -

Är alltid först fram till domaren när han eller Barca får ett domslut mot/med sig.

Gör (enligt honom själv) aldrig något fel.

Rullade duktigt fram och tillbaka när han fick tacklingen av Pepe i förra årets El Clásico.

Frågan är om han över huvud taget blev träffad.

Nani, Manchester United -
Så fort han får ett domslut mot sig, gnäller han på domaren.
Så fort han får ett domslut med sig, gnäller han på domaren.
Om han själv går in i en ful duell, då är han oskyldig, men när han själv åker på något fult.
Då har han brutit alla möjliga ben och beräknas vara borta i minst ett år.
Fråga Carragher.


3. Pepe, Real Madrid -
Har alltid spelat tufft och fult, och visst exploderade kritiken efter att han medvetet stämplade Messi's hand när denne satt ner på planen.
Den oerhört överdrivna filmningen i samma match stärker också kritikernas röster.
Sedan får vi inte glömma "The Italian finger" när han satsade med sulan mot Dani Alves ben.


4. Patrice Evra, Manchester United -
Kysser klubbmärket framför Liverpoolfansen, skickar rasistanklagelser till höger och vänster på måfå för att (kanske) få en fördel av det.
Hade han spelat i Fulham hade han varit avstängt bra länge för alla  lögner.


5. Luis Moreno, Tauro - 
Sparkade ihjäl Atletico Junior's uggla då maskoten landat på planen.
Även om han sagt efteråt att det inte var hans avsikt att skada ugglan, finns det ingen som helst anledning att sparka över huvud taget.


6. Gennaro Gattuso, AC Milan -
En hetlevrad italiens mittback, borde inte det räcka som förklaring?
Spelar oerhört tufft och fult och ger sig in i dueller lite på chans.
Har man tur mister man inte ett ben.
Vem minns inte hans aggressionsproblem mot Peter Crouch i Champions Leauge förra säsongen?

7. Nigel de Jong, Manchester City -

Bryter fötter på motspelare och sparkade Xabi Alonso i bröstet i 2010 års upplaga av VM-finalen.

Oerhört osäker spelare som varvar bra insatser med horribla tacklingar.

Att han blev avstängd av det egna landslaget tyder på att allt inte står rätt till.

8. Marco Materazzi, Internatzionale -
Liknar Gattuso en hel del, men har en förmåga att även reta gallfeber på motståndare rent verbalt.
Zidane kan nog bekräfta den tesen.


9. Joey Barton, QPR -
Han säger vad han tycker, hela tiden, vilket inte alltid är bra.
En urbrittisk spelartyp som aldrig tvekar en sekund att gå in stenhårt i en gildtackling.
Även om det renderar i att motspelaren får benpiporna ur led.
Har även ett rykte om att slåss även utanför planen.


10. Carlos Tévez, Manchester City - 
Plats nummer tio tillfaller till en spelare för hans betéende gentemot spelare och ledare och fans i båda Manchester-klubbarna.
Först gjorde han sig omöjlig i United, för att sedan göra det förbjudna genom att skriva på för City.
Där vägrade han att hoppa in i Champions League, varpå Mancini sa att Tévez gjort sin sista match i den ljusblåa tröjan.
Det han ska ha plus för är att han förenade rivalernas supportrar där de kastade sina Téveztröjor i en gemensam sopbil.


Ej aktiva spelare
Roy Keane, Maradona, Vinnie Jones, Paul Scholes.

Kvitt

Bosquets filmade som aldrig förr i El Clásico-maratonet förra säsongen.
Nu har Pepe gett tillbaka och filmar även han som aldrig förr.
Dags för både lagens fans att lägga ner, för ingen är värre än de andra.




---
Fy fan vad jag har tröttnat på att se dessa matcher.

Lugnt i båten

Den övergivna bloggen (nåja) är tillbaka efter sex dagar i bloggförmörkelse.
Fortfarande obehagligt lungt på silly season-fronten.
Liverpool sitter väldigt still i båten, medan Sylvia (förhoppningsvis) sakta men säkert kontrakterar spelare inför nästa säsong.
Ajdarevic gnäller i pressen för att Simon Thern snodde den sista landslagsplatsen till januariturnén.
Spela bättre så ska du se att din chans kommer käre Astrit.


Det är så lugnt att jag lägger ner det här inlägget.

TH14

Robbie Fowler är gud i Liverpool.
Thierry Henry är definitivt gud i Arsenal.
Han kom tillbaka till sin forna klubb, fem år sedan han värvades till Barcelona.
Det var fem år sedan han gjorde mål för sitt "Gunners".
Senaste gången han mötte Leeds gjorde han fyra pyts.
Och hade gjort mål fem matcher i rad mot de vita.
Varför ändra ett vinnande koncept?





Veni vidi vici.


---
EDIT: Videon är blockerad, så ni får leta upp en fungerande själva.

Det var bättre förr (har jag använd den rubriken förut?)

JVM om två och en halv timme.
Slopar den eftersom det går mitt i jävla natten.
Har missat tredje perioderna på de två senaste matcherna, och det är under de Sverige har vunnit.
Därför räknar jag kallt med ett guld när jag vaknar imorgon.
---
Liverpool - Oldham på Anfield i morgon.
När inte ens LFC TV sänder matchen, ja då går det inte att se den någon annanstans än live, och tyvärr är jag inte bosatt i England.
Antingen slopar jag även den matchen, eller håller mig till någon halvtaskig chatt/liveuppdatering.
---
Då och då blir jag påmind om att jag är född typ 20 år för sent, godnatt!

126-listan

Det är Silly Season-tider, och även om det varit ovanligt lungt de fyra första dagarna på året, finns det fortfarande spekulationer som är trovärdiga, och framförallt mindre trovärdiga.
Goal.com har sammanställt en lista med spelare vars kontrakt går ut i sommar.
Jag är inte den som brukar sitta och skriva ner elvor innan matcher (även om det hänt), därför tänkte jag kika igenom den här listan och se vilka jag vill se i Liverpool, inte vad som är realistiskt.
Därefter sållar jag igen och eventuellt placerar in dem i en startelva.


Gary Cahill - Bolton.
Kevin Davies - Bolton.
Didier Drogba - Chelsea.
Dimitar Berbatov - Manchester United.
Danny Gabbidon - QPR.
Ricardo Fuller - Stoke.


                     -- Reina --
Johnson -- Agger -- Cahill -- Enrique
                     -- Lucas --
Nyförvärv*        --               Downing
                   -- Gerrard --
                Drogba -- Suárez


Avb. Doni, Skrtel, Kelly, Henderson, Adam, Kuyt, Carroll.


Två av sex spelare (Cahill och Drogba), varav den första finns en liten realistisk chans på.
En högerytter tycker jag fortfarande behövs.
Walcott ryktas (källa okänd), och jag hoppas ändå (fortfarande) på Sebastian Larsson, även om han bara finns i mitt hopp. Farfán är en annan spelare som är intressant, men icke realistisk.
Men det är så det ska vara i Silly Season-tider.
En helvetes massa spekulationer som inte lugnas ner fören 5 minuter efter midnatt den första februari.
Vi kan väl hoppas att vi får en bakvänd repris att Torres chocklämnar Chelsea och återvänder hem.

Drömmar

Efter att precis har läst klart Martin Bengtsson's bok "I skuggan av San Siro", började jag fundera lite över hur tufft det faktiskt är. Inte för att jag egentligen har en aning om vad som händer runt om i världen på de största klubbarnas ungdomsryktereringar och elitlag.
Det enda jag kan ställa mig till är att jag kommer ihåg vilken diskussion det var när IFK Norrköping körde igång sin "akademi" och sållade ut 12, 13-åringar och tvingade dem att lämna klubben innan det egentliga fotbollsintresset gjort avtryck. Men hur ska man bli bäst om man inte spelar med de bästa spelarna?
Det spelar ingen roll om det är fotboll eller inte. Om du är chef på ett byggföretag, vill du självklart ha den bästa personalen för att på så sätt öka ditt rykte för att få mer och bättre jobb.
Fotbollen är precis likadan.
Barcelona, Real Madrid eller någon annan av världens största klubbar, hade inte varit var de är idag om de inte "toppat" och sållat ut de bästa spelarna som skulle representera klubben.


Jag kan som sagt inte sätta mig in i vad som försigår och hur hårt unga spelare drillas för att bli världsstjärnor. Men vill du bli bäst så måste man offra saker och träna hårdare än killen bredvid dig i omklädningsrummet.
Oavsett om du spelar i Enskede eller Inter.
Alla 10-åringar har någon gång önskat och drömt om att bli fotbollsproffs, även jag.
Och man märker vilka som kommit längst, och framförallt; varför.