Efter att precis har läst klart Martin Bengtsson's bok "I skuggan av San Siro", började jag fundera lite över hur tufft det faktiskt är. Inte för att jag egentligen har en aning om vad som händer runt om i världen på de största klubbarnas ungdomsryktereringar och elitlag.
Det enda jag kan ställa mig till är att jag kommer ihåg vilken diskussion det var när IFK Norrköping körde igång sin "akademi" och sållade ut 12, 13-åringar och tvingade dem att lämna klubben innan det egentliga fotbollsintresset gjort avtryck. Men hur ska man bli bäst om man inte spelar med de bästa spelarna?
Det spelar ingen roll om det är fotboll eller inte. Om du är chef på ett byggföretag, vill du självklart ha den bästa personalen för att på så sätt öka ditt rykte för att få mer och bättre jobb.
Fotbollen är precis likadan.
Barcelona, Real Madrid eller någon annan av världens största klubbar, hade inte varit var de är idag om de inte "toppat" och sållat ut de bästa spelarna som skulle representera klubben.
Jag kan som sagt inte sätta mig in i vad som försigår och hur hårt unga spelare drillas för att bli världsstjärnor. Men vill du bli bäst så måste man offra saker och träna hårdare än killen bredvid dig i omklädningsrummet.
Oavsett om du spelar i Enskede eller Inter.
Alla 10-åringar har någon gång önskat och drömt om att bli fotbollsproffs, även jag.
Och man märker vilka som kommit längst, och framförallt; varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar