Förlustdagen

Jaha.
Summering av dagen, bra eller dåligt?
Efter några timmars fundering, efter slutsignalen på Parken, kan jag konstatera att hela dagens känns som en förlust.
Liverpool borde ha vunnit mot United, men hade inte marginalerna med sig den här gången.
Sylvia borde ha vunnit mot Varberg, men ett slött försvar gav istället 3-1 till bortalaget.
Det känns tomt i hela kroppen.
Frustration.
Vi börjar med den tidiga matchen:

1-1 mot United ska väl egentligen ses som ett okej resultat med tanke på hur laget har spelat de inledande omgångarna i årets Premier League.
Statistiken talade för hemmalaget som vunnit tre matcher i rad på Anfield, dessutom med 3-1 matchen i färskt minne.
I alla fall för Kuyt och Suárez.
United skapade inte mycket mer än just målet, där Skrtel missade markering för en ynka sekund, och tyvärr blev just den sekunden avgörande.
Jag hade självklart varit mer besviken om det blivit 1-2, men det kändes som att vi blev bestulna på två pinnar.
Suárez brände friläge.
Skrtel brände bra volleyläge genom att ta i för kung och fosterland.
Hendersons lyftning var värt ett bättre öde än De Gea's fingertoppar.
Det är alltid dessa jävla negativa marginaler.
Plusset i matchen var att Liverpool egentligen aldrig gav upp, utan fortsatte att försöka göra mål, även när United kvitterade.
Ofta så brukar de inleda en jävla press efter kvittering, men det lyckades inte idag.
1-1 får ändå ses som ett godkänt reslutat, och härnäst väntar träningsmatch mot Rangers.

Match nummer 2 är matchen som man helst av allt vill glömma.
Återigen är Sylvia för ineffektiva, både offensivt och defensivt.
Idag var det framförallt defensiven som svajade.
Varberg kom med 3 busslaster fans som gjorde matchen till något speciellt.
Sylviaklacken utmanade tappert, och förhoppningsvis blir vi flera.
När det är en seriefinal som betyder så mycket som dagens gjorde, måste man bjuda upp till match.
En pinne räckte för Varberg att säkra direktavancemang till Superettan, och Sylvia hade fortfarande chans att nå den platsen om man kammade hem samtliga poäng, men icke.
Efter 0-1 kändes det tämligen tungt, eftersom Sylvia inte hade någon speciell offensiv på banan.
Plötsligt kom 1-1, och hoppet kom tillbaka.
Sylvia hade flera chanser till 2-1, kanske speciellt Enis Ahmetovich som inte lyckades få ordning på fötterna framför målområdet.
Efter 1-1 var bortalaget föga intresserad att anfalla, utan satsade mest på att spela runt bollen och skicka upp den till en ensam kille på topp.
Det var den här jävla killen som gjorde 1-2.
Han fick en lång boll, och med tre försvarare emot sig, lyckades han slita sig loss och rulla in mål nummer två för Varberg någonstans runt 80'e minuten.
Det SKA inte få hända bara.
Men det hände.
Luften försvann helt hos hemmalaget och 3 minuter senare stod det 1-3 på resultattavlan, då gick jag.
Det är helt otroligt hur beroende Sylvia är av David Nilsson, Markus Hansson och Allan Borgvardt.
Eftersom Örgryte mosade Motala hemma på Ullevi, skiljer det nu 3 mål upp till Sylvia.
För tre omgångar sedan var avståndet 9 poäng, förjävligt!
Det skulle inte förvåna mig ett jävla dugg om Sylvia tappar kvalplatsen också, för det är syndromet för Norrköpingslag, att torska när det gäller som mest.
Sylvia möter Lund borta medan Örgryte åker till Skövde.
Båda spelas nästa helg.
Missar Sylvia kvalplatsen grattar jag Kuddby till en utmärkt spelare i truppen nästa år!