Krönika - IF Sylvia

Nästa alla lag har som målsättning att komma på en högre placering än året innan.
IF Sylvia är inget undantag.
Efter tredjeplatsen förra säsongen, där man mer eller mindre föll på målsnöret, kändes det som om det faktiskt var dags att ta klivet upp i superettan.
När försäsongen väl drog igång hade de knappt manskap till en förstaelva, och det saknades allt som hette bredd.
Bill Halvorsen (Qviding),  Haris Dozo (Provspelade med klubben men valde istället Smedby), Arsim Gashi (Motala) Henric Andersson (IFK Eskilstuna), Fredrik Nygren (IFK Eskilstuna), & Johan Jönsson (IFK Eskilstuna) var spelare som valde att lämna klubben, där Henrik Andersson kanske var den viktigaste.
Trots att det såg tomt ut i början så anslöt sig även spelare till det randiga laget, även om jag tycker att spelarförlusterna var betydligt bättre än de spelare som kom in.
Ett positivt besked var att både Tomas Petry och Oliver Lönn skrev på kontrakt efter att ha varit utlånade till klubben. En annan viktig aspekt var att Timmy Wilhelmsson valde att stanna.
Nu när jag tänker på det så saknar jag faktiskt Lindh som gick till Ljungskile för några säsonger sedan.
Men det är livsfarligt och älta och det är framtiden som räknas.
Med gamla Sylviatränaren Mikael Ström i IFK Eskilstuna känns det inte så konstigt att många vill återförenas med honom, även om det är några divisioner ner.
Allan Borgvardt (Sandes Ulf),  Dianysos Giannoulis (Asteras Tripoli),  Jonathan Rasheed (Qviding), Rasim Mehmedi (Sleipner), Enis Ahmetovic (Bosman),  & Andreas Haglund (Lån IFK Norrköping) var förstärkningarna där Andreas Haglund redan är familjär med klubben då han var utlånad till Sylvia 2009.
Den enda jag har koll på är Rasim Mehmedi som förra säsongen spelade i "fel" randig tröja i staden.

Om vi backar bandet några år så var jag besviken på Stefan Hellberg som valde IFK Norrköping istället för att stanna i Sylvia som tränare, det som behövs på tränarposten är kontinuitet, vilket försvinner fort om man väljer att byta tränare titt som tätt. Mikael Ström fick inte heller någon speciellt förtroende efter säsongen 2009 och det var något överraskande att Tor-Arne Fredheim bytte sida från Sleipner och tog tag i rodret i Sylvia inför 2010.
Just då kändes det som att laget var på rätt sida och framtiden såg väldigt ljus ut.
Laget som förväntades hamna någonstans i mitt under Fredheims styre, överraskade och blandade riktigt bra fotboll med bottennapp, och det var någonstans där man tappade uppflyttningsplatsen.
Trots att man slog topplagen, så förlorade man mot bottenlagen och tappade klara ledningar till oavgjorda resultat.
Det som svider mest är att man båda gångerna förlorade mot Sleipner, och eftersom Lars Sjernkvist är hängiven supporter till de blårandiga så kommer aldrig Socialdemokraterna få min röst.
Skämt å sido.
Sleipner som länge varit trea i stan hade flera gånger förstaplatsen och ett tag såg det ut som om de skulle gå direkt genom "ettan" till superettan.
Tack och lov kom raset och Sylvia kunde återta placeringarna över lillebror.
Trots att man fick skador på nyckelspelare (främst Markus Hansson) så lyckades man ändå rätt hyggligt, och man var alltså bara tre poäng ifrån Qviding på kvalplats, och hade man bara lyckats ta poäng i måstematcherna på bortaplan hade man haft avancemanget som i en liten ask.
Därför blev det en stor besvikelse när Qviding tog vinst i sista omgången samtidigt som Sylvia gjorde sitt och jobb och hemmaslog Limhamn/Bunkeflo.

Som jag skrev i inledningen var jag positiv inför en ny säsong och taggat på att få se ett superettanderby (då jag var tvärsäker på att IFK skulle åka ur) men båda mina drömmar har börjat tämligen tamt.
Efter fyra omgångar är Sylvia dyngsist på 0 poäng.
Hur? Varför?
Skador, skador, skador.
Markus Hansson har knappt blivit frisk och Rocky har en bit upp till sin form.
Pappersstrul har gjort så nyförvärven Borgvardt och Giannoulis inte kunnat spela och förhoppningsvis kommer de två att injecera ny energi och vilja i ett annars blekt Sylvia.
Trots en svag inledning är det långt, långt ifrån avgjord och jag hoppas ju självklart att jag ska få se superettan-fotboll på parken nästa år (Snoka också), och hoppet är det sista som överger en.
Ska jag vara lite realist så tycker jag att man nu ska försöka spela ihop laget och säkra en plats i nästa års division 1 södra.
Visst, det låter oerhört tråkigt att behöva säga det redan efter fyra omgångar, men jag tror att läget ligger så.
Avbryt samarbetet med IFK Norrköping och stå på egna ben så ska vi se att superettan inte är så långt bort i alla fall.
Forza Sylvia!