På plats i Norge

Ja vad ska man säga.
Igen släpper Liverpool till tre mål bakåt.
Trots att Reina var tillbaka mellan stolparna så faller det på det defensiva mittfältet och i backlinjen.
Börjar faktiskt kännas lite sådär att ligan drar igång om dryga två veckor när laget inte har spelat ihop sig över huvud taget.
Aquilani var bäst på plan, trots att han hoppade in i 75 minuten.
Han skrapade fram båda hörnorna, slog båda själv som sedan Agger gjorde mål på, båda två.
En för kvällen svag Carroll hade strax innan halvtid reducerat till 2-1.
Jag var på plats på Ullevåål Stadio och såg tillsammans med 24.000 andra en match som hade två ansikten.
I första var Vålerenga helt och håller överlägset där Liverpool inte kunde slå ett enda pass till rätt adress.
Det gick långsamt, bakåt, sidled, bakåt och sedan en tjongboll upp på Andy Carroll som försökte skarva framåt.
Problemet var att han låg ensam på topp, vilket resulterade i att han försökte skarva till sig själv, vilket inte går då han inte är den snabbaste anfallaren i PL (eller i Tippeligaen heller för den delen).
Glenn Johnson hade stora problem på sin högerkant, medan Carra såg ovanligt trött och seg ut.
Den enda som får relativt godkänt i den första halvleken är Stuart Downing, och i viss mån Jordan Henderson.
I andra halvlek var det ett lite vassare, lite starkare och lite snabbare Liverpool.
Trots det så skapade man egentligen inga riktiga målchanser, men inte hellre hemmalaget lyckades något speciellt.
Liverpool verkade fan i mig ointresserade matchen igenom, där inbytte Martin Kelly var en av få (Tillsammans med Aqui) som slet.
Spearing slet i och för sig som vanligt, men han slog bort alldeles på tok för mycket bollar.
Matchen idag föll på försvarsarbetet, både på mitten och i backlinjen.
Vi saknade Lucas Leiva som städgumma som den defensive på mitten.
Carra är tyvärr ingen startspelare längre, och vänsterbacken är fortfarande ett mysterium.
En mittback är nog det som behövs.
Johnson på vänster och Kelly på höger, som truppen ser ut nu.
---
Det positiva är att jag ÄNTLIGEN sett världens vackraste lag live.
Walk on, walk on, with hope in your hart.
And you'll never walk alone.
You'll Never Walk Alone.