Vi hade gjort flest mål i ligan, men trots det passerats av Manchester U och snubblat på mållinjen.
Steven Gerrard, Xabi Alonso och Fernando Torres hade då styrt oss i rätt riktning mot ljusare tider.
Hoppet om en förstaplats hade mer eller mindre krossats när jag förtvivlat såg Tottenham vinna med 2-0.
Sedan dess har jag inte haft speciellt höga förväntningar.
Fören nu.
Hicks och Gillett är inte längre kvar.
Inte heller Rafa Benitez eller Roy Hogdson.
För första gången på flera år känns det som om vi faktiskt kan vara med i toppen.
Kalla det obotlig obtimism, men nu ska vi fan visa stolthet.
En supporter stöttar laget i både med- och motgång, och det sägs att det som inte dödar gör en starkare.
I så fall borde vi vara oslagbara vid det här laget.
När jag tänker på vad Luis Suárez kan utföra under sin första hela säsong i Premier League är det nästa så att jag tycker lite synd om Chelsea som pungade ut allt för mycket för Torres, fast nej.
"El Pistolero" har potentional att bli större än Fernando i den röda tröjan.
Kenny Dalglish kan Liverpool.
Kan kan "The Liverpool way", och det smittar av sig på spelarna, som gång på gång hyllar den legendariske managern för hans sätt att ingjuta mod, styrka och vilja i sitt lag.
Liverpool har värvat smart och brittiskt i Adam, Downing, Henderson och Carroll.
Relativt unga, hungriga spelare som bara ser åt två håll: Uppåt och framåt.
Jämför det med Roy Hogdson's värvningar i Paul Konchesky och Christian Poulsen.
Framgången hos Liverpool den här säsongen ligger främst i att spelarna får vara skadefria.
Utan spel i Europa blir det mindre matcher och mindre resor, vilket resulterar sig i både friskare och piggare spelare.
Kan Gerrard och Agger hålla sig från skador kan vi få en ljus säsong på Anfield.
När Aurelio är frisk är han given på vänsterbacksplatsen, men tyvärr tillbringar han mer tid i sjukstugan än på planen.
Om dessutom Suárez och Carroll kan få igång ett samarbete blir de fruktansvärt giftiga, förutsatt att övriga laget är samspelta och vet hur dessa två herrar på topp fungerar.
Även på ungdomssidan ser det ljusare ut än på riktigt länge.
Martin Kelly, Jay Spearing, Jack Robinson, John Flanagan, Conor Coady & David Amoo är några som har fått chansen i A-laget, där de två förstnämnda mer eller mindre var ordinarie innan Kelly skadade sig.
Akademin på Melwood kommer att producera nya "Gerrards" och "Carraghers".
Hjärtat säger alltid vinst, men hjärnan har tippa något helt annat.
Men i år är det vår tur.
När det senaste ligaguldet bärgades till Anfield var Kenny Dalglish vid rodret.
Det var också 34 år sedan han kom till Liverpool som den då dyraste spelare någonsin.
Återkomsten som en storklubb börjar på lördag.
Tänk på det när spelarna vandrar in till Gerry & the pacemakers i det röda havet på Anfield Road.
Walk on with hope in your hart, and You'll Never Walk Alone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar