3-1 i baken och Sverige vaknade upp från drömmen med en duns.
Ett Japan som på alla plan var kvickare, starkare och villigare.
Trots att Tyskland gick på bet och torskade när på varenda nickduell mot de kortare japanskorna,
lyckades Sverige med precis samma sak.
Hade man lärt av tyskornas misstag hade man inte släppt in 1-1 och 2-1.
När Dennerby tvingades att spela utan Caroline Seger försvann Sveriges spelidé helt och hållet.
Det är hon som är navet på mittfältet och det finns ingen som kan hålla i spelet och fördela framåt.
Att ändra från det inspelade 4-4-2 till 4-3-2-1 bara minuter innan avspark ser jag som ett litet misslyckande.
Tråkigt att Nilla Fischer var avstängd, hon hade behövts i Segers frånvaro.
Visst går det att försöka hitta anledningar till en förlust (3-1 var offside) men saken är den att Japan klart och tydligt var bättre, enough said liksom.
Jag trodde verkligen att detta Sverige kunde manövrera Japan och åter igen ta sig till en stor final.
Problemet var att de japanska fansen antagligen tänkte samma sak.
Nu siktar vi istället på ett brons, i en match mot Frankrike på lördag.
I sportbladet idag skrivs det att Seger kanske saknas även i den matchen, men å andra sidan är Fischer tillbaka.
Ärligt talat tror jag att svenskorna får det tufft mot ett gladskjutande Frankrike, men hoppas självklart på att laget kan ladda om och knipa en bronspeng.
OS-platsen är redan klar, vilket är positivt i sig.
Tycker Sverige har gjort ett klart godkänt VM och vinner vi bronsmatchen så landar mitt betyg på 3 och en halv av 5!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar