Satt och hoppades på USA.
Mest för Sundhages skull, men också för att jag tycker att USA har varit det bästa laget i VM, även om silvret kanske mer visar det näst bästa.
Japan är ett skrällgäng, en outsider. Och det är inte direkt första gången vi ser att en underdog slår från underläge och ligger i buschen och fäller favorit efter favorit.
Otroligt starkt att kunna hämta upp ett resultat i en final två gånger mot en storfavorit som USA.
Kommentatorerna sa innan att Obama var ledsen över att inte kunna medverka, tror jag inte en sekund på.
Sawa är nog den mest kreativa speluppläggaren i VM, hon styrde och ställde och utan henne hade japanskorna kanske inte nått längre än till kvarten.
Mitt tips på 3-1 gick ju rätt åt helvete om man får säga så.
Efter USA's 2-1 mål i förlängningen kände jag att, fan det blir nog guld till staterna, men Japan ville annat.
Fan vet om det inte är så att de verkligen verkligen spelar för hela sin nation, imponerande.
USA som manövrerade ut Brasilien på straffar måste ha varit så in i helvete nervösa för aldrig har jag sett så dåliga straffar.
Lösa, mitt på.
Nu ska vi inte ta ifrån japanska målvakten jobbet som straffräddare, men svårare straffar har räddats genom tiderna.
Bara Wambach var kall nog och bombade in USA's enda straffmål.
Den avgörande straffen för Japan var fan i mig lika snygg som Uruguay's straff mot Argentina i Copa America.
Ingen pardon, rakt upp i klykat.
Tack för en bra VM-turnering, men en riktigt bra final!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar