Sånär på kramp

En kort, med dessvärre, plågsam situation hände mig på fredagens träning. Jag tejpade höger benskydd för hårt, och fick sånär kramp i vaden på köpet. Glöm inte: Den vita, lite bredare tejpen (som är lite mer som papper) är betydligt sämre än benskyddstejp vid sådana här tillfället. Nu i efterhand förstår jag varför det heter just "benskyddstejp", prisa Team Sportia för att de bara kostar en tia. Har dessutom den här försäsongsen lyckats att en gång bara fått med mig en inomhussko. Det är fan så att man måste ha en lista på vad som ska med varje gång.

We have done it!

Steven & Anthony Gerrard.

När Gerrard missat straff. När Kuyt satte sin. När Gerrard missat straff. När Reina's glädjefnatt vittnade om en vinst. När pulsen lagt sig. När 'Captain Fantastic' lyft pokalen mot Londonhimlen. När Suárez spruckit upp i ett otroligt léende. När champagne'n flödat i Wembley's katakomber. När ingenting alls kan ta ifrån betydelsen av en titel. När Liverpool är, och alltid kommer att vara världens vackraste klubb. You'll Never Walk Alone.

Det kan mycket väl vara den så fruktansvärt efterlängtade vändningen som hela Liverpool och lagets supportrar har väntat på sedan de två tidigare amerikanska ägarna kört klubben till dess djupaste botten. Liverpool Football Club är vinnare igen. Det spelar ingen som helst roll att Carling Cup inte har den högsta statusen i den engelska fotbollen. Alla som såg matchen vet hur mycket det betydde. Dirk Kuyt's vrål efter hans straff visar vilken otroligt driv den killen har. Han kom in, gjorde mål, räddade på mållinjen, missade markering och slog in sin straff med matchens sista sparkar. Kenny Dalglish har injutit ett mod som saknats länge. Nu njuter vi efter en otrolig final, och tar ny sats på fjärdeplatsen. Måste-match nästa helg. Välkommen till Anfield Arsenal.

Nu vinner vi Carling Cup!

Ska hem till Liverpool!

Äntligen dags. Liverpools första final sedan förlusten mot Milan i Champions League 2007. Jag är säker på att alla Liverpoolsupportrar i hela världen har suttit som på nålar hela veckan, och speciellt de senaste dagarna. Alla supportrar, vars lag redan blivit utslaget, säger att cupen är skit, den diskussionen är helt ointressant för mig. Hade deras lag varit kvar, hade det låtit annorlunda. Den enda spelare som Liverpool saknar inför dagens drabbning är Lucas Leiva, och eftersom han inte spelat på ett bra tag, kommer laget att klara sig utan honom. Bellamy och Agger är tillbaka är småskavanker, och framförallt den första kommer vara rejält taggat. Cardiff är hans klubb, som han dömt om sedan han varit grabb. Dit han var på lån förra säsongen och var en stor delaktighet att de lyckades ta sig till playoff. Han har sagt till media att han inte kommer att jubla om han gör mål. Visst, det kan jag acceptera, men jag hoppas att han jublar vid en eventuell vinst. Jag bryr mig inte om vart han spelat tidigare, det är Liverpool han representerar nu. Som någon skrev i LFC.nu's gästbok; Det spelar ingen roll om Kuyt eller Carragher ska spela bara för att de två varit länge i klubben. Jag hoppas att Dalglish ställer upp med den absolut bästa laget. Cardiff ska dock inte underskattas bara för att de spelar i The Championship, de har tagit sig till finalen av en anledning. Liverpool har haft en förmåga att inte prestera mot lag man på pappret ska spela ut, men samtidigt har det gått väldigt bra i cupspel. Det är lite som om man skulle tejpa fast en macka på ryggen på en katt, vilken landar nedåt?

------------------------ Reina ------------------------

Johnson ----- Agger ------ Skrtel ----- Enrique

Bellamy --- Spearing --- Gerrard --- Downing

-------------- Suárez --- Carroll --------------------

Lördagstänk

Renato Braga

Det är kan bli ett inlägg om absolut ingenting alls (om fotboll dock) men jag kom precis att tänka på gamla spelare som jag av någon anledning kommer ihåg. Suleyman Sleyman, Max von Schlebrügge, Kennedy Bakircioglü (bara bajenspelare såg jag nu). Likaså spelare som Lee Dixon (Arsenal), Renato Braga (Sylvia) och målisen i IFK Norrköping, Balaz Raboski. Spelare som då och då dyker upp i mitt huvud utan någon egentligen anledning. Ingen av ovanstående har egentligen inte varit några favoriter, utan mer etsat sig fast någonstans i hjärnbalken. Stuart Baxter är en tränare som också han fastnat i mitt huvud. Alexander Östlund och Michael Svensson är två andra som finns i mina tankar. Vart fan tog Anti Somiala vägen? Eller Chey Hews som spelade i Sylvia någon säsong? Niklas Fredriksson är i alla fall sportchef i Smedby.

Truppen mot Kroatien klar

Be till gud så svarar Hamrén.

Wernbloom räddade en pinne för CSKA Moskva hemma mot Real Madrid på stopptid i Champions League's tidiga ryssmatch. En egen fotbollsträning för undertecknad satte stopp för mig att se matchen, men den nuvarande bataljen Napoli - Chelsea (2-1 efter 45 min) känns en aning hetare, speciellt med tanke på den inramning San Paolo besitter. Napoli är (tillsammans med APOEL) säsongens överraskningslag i världens finaste klubblagsturnering, och det ska bli kul att se hur långt det ljusblåa tåget kan gå. Hade föresten Allsvenskan's matchdeligater suttit på arenan hade de avbrutit matchen för länge sedan då det då och då smäller från läktarna. Nu var det egentligen inte Champions League jag skulle diskutera, utan Hamréns trupp inför Kroatien-matchen.

Målvakter:

Anderas Isaksson - PSV.

Johan Wiland - Köpenhamn.

Inga konstigheter över huvud taget. Isak är ohotad etta och Wiland får finna sig i att vara andra-målis.

Försvarare:

Mikael Antonsson - Bologna.

Andreas Granqvist - Genoa.

Mikael Lustig - Celtic.

Daniel Majstorovic - Celtic.

Olof Mellberg - Olympiakos.

Jonas Olsson - West Bromwich.

Martin Olsson - Blackburn.

Behrang Safari - Anderlecht.

Mellberg åkte på en lättare hjärnskakning för någon vecka sedan och jag tror att det är tveksamt om han kommer att spela hela matchen. Det är trots allt otroligt viktigt att spela ihop laget inför kommande EM-slutspel. Olof är ändå given som mittback, men vem ska spela bredvid honom? Majstorovic har varit väldigt säker, men jag tycker att framförallt Jonas Olsson hotar att konkurrera ut honom. Granqvist är ett annat alternativ, men det är en bit kvar. Det samma gäller Antonsson som är placerad längst ned i mittbackshierarkin. Antonsson kan också spela ytterback, men även där har han svårt att ta en startplats. Martin Olsson är gjuten på vänsterbacksplatsen, och jag tycker att Lustig ska spela på högern. Jag tycker inte att Safari riktigt håller klass för landslaget. Han är alldeles för ojämn, tyvärr.

Mittfältare:

Emir Bajrami - Twente.

Rasmus Elm - Alkmaar.

Samuel Holmén - Istanbul.

Kim Källström - Lyon.

Sebastian Larsson - Sunderland.

Anders Svensson - Elfsborg.

Pontus Wernbloom - CSKA Moskva.

Om vi utgår ifrån att Sverige ställer upp med två defensiva innermittfältare, och två "wingers" skulle jag anta att Kim och Anders är de två som tar plats på innermittfältet, precis som vanligt. Samtidigt börjar båda två att tappa och där finns en hungrig Rasmus Elm som jagar en startplats. Det känns som att Elm och Wernbloom är de två som ska ta över efter Källström och Svensson, och jag gnäller inte alls på det, det känns väldigt intressant. Vad Samuel Holmén gör med i truppen över huvud taget är en gåta för mig. Även om jag inte sätt så mycket av honom i Turiket borde det finns andra spelare som skulle ta hans plats. Han har å andra sidan spelat i landslaget tidigare och antagligen är det därför Hamrén väljer honom istället för en orutinerad spelare. På högerkanten finns det en bara en spelare som är given; Sebastian Larsson, utan pardon. Emir Bajrami bör spela på vänsterkanten, där även Elmander kan kliva ner om det skulle behövas. Elm är en annan spelare som också kan spela både centralt och på kanten.

Anfallare:

Johan Elmander - Galatasaray.

John Guidetti - Manchester City/Feynoord.

Tobias Hysén - IFK Göteborg.

Zlatan Ibrahimovic - AC Milan.

Ola Toivonen - PSV.

Äntligen får "Super-Guidetti" chansen i det "stora" landslaget. Hamrén kan omöjligt ha missat hans sinnessjuka målform i Eredivisie. De andra anfallarna känns oerhört giva. Kapten Ibra ska självklart starta, men frågan är i vad för position. Det har snackats en del om att han ska användas lite mer släpande istället för längst upp på topp. Egentligen är det rätt självklart att en större targetspelare som spela en aning längre ner i banan. Därför väljer jag att spela med Zlatan precis så. Framför honom ska antingen Elmander eller Toivonen spela. Jag tror att Guidetti kommer vara fruktansvärt taggad, och varför inte då skicka in honom med tjugo minuter kvar? Givet.

Med den här truppen skulle jag ställa upp följande lag i EM-premiären.

-------------------- Isaksson --------------------

-- Lustig Mellberg J. Olsson M. Olsson ------

--------- Källström ----- Svensson ------------

-- Larsson ------------------------------- Elm --

------------------ Ibrahimovic -------------------

------------------- Elmander --------------------

EDIT: Väljer Elm istället för Bajrami.

Milan mot kvarten

San Siro

Nja. Mina tips gick som vanligt åt helvete. Eller rent målmässigt i alla fall. Milan och Ibra körde över ett oinspirerat Arsenal totalt på San Siro. Mitt 2-0 (Ibra x2) blev 4-0 (Ibra x1), och jag som objektiv tittare njöt matchen igenom. Mina tankar om vem jag tycker ska gå vidare skrev jag om i förra inlägget. En ligaavstängd Zlatan var oerhört taggad och var bland de bättre i matchen. Vrålet efter straffmålet vittnar om en otrolig lättnad från hans sida, och hur mycket målet betydde, inte bara för Zlatan utan för hela Milan. Det ska erkännas att Milan gjorde en oerhört bra match, men Arsenal bjöd inte upp till dans över huvudtaget heller. van Persie hade ett farligt avslut, men närmre än så kom de aldrig. Det blev aningen mer fart när Oxlade-Chamberlain kom in, men ett så pass bra lag som Arsenal måste erbjuda mer motstånd, mer än en oerfaren 18-åring. Om Arsenal's supportrar tvekat på Wenger's förmåga innan, måste de ifrågasätta honom betydligt mer efter nederlaget i Milano. Man saknar Mertesacker i mittförsvaret, någon som kan ta tag och styra backlinjen. Det fanns inte i gårdagens engelska startelva och därför gick det som det gick. Självklart trodde jag på en betydligt jämnare tillställning. De "gamla" mot de "unga" som medier och bloggare runt om i världen skrivit de senast dagarna. Erfarenheten och hemmaplanen slog undan benen från de gulklädda pojkarna.


Arsenal får oerhört svårt att vända resultatet till fördel om några veckor. Även om Milan kunde göra fyra pyts på San Siro, tvekar jag på att Arsenal kan göra fyra hemma på Emirates. Milan är helt klart bättre. van Persie är tyvärr den enda som kan göra mål i Wenger's gäng, och om Arsenal går titellösa även den här säsongen, kommer holländaren att se sig om efter en ny klubbadress, var så säker.

Äntligen!

This is Fucking Champions League. Not amateur football!

Fucking Champions League drog igång igår efter ett alldeles för långt upphåll, precis som varje år, och trots att jag hade laboration i C# slängde jag då och då blickar mot tv. Eftersom jag blivit lite anti-Barca det senaste året valde jag istället att ha på Lyon - APOEL på i bakgrunden. Matchen blev direkt mindre intressant när jag upptäckte att Bosse Petterson var "expertkommentator", och det blev inte bättre av att han (ungefär) sa att "APOEL's tränare ska vara nöjd över sina gulingar", avd. Kineser överallt. Källström från start på innermittfältet för Lyon och den gamle Örgrytespelaren Áilton på topp för cyprioterna. Lizandro blev matchen enda målskytt för fransoserna, och av det jag såg så tycker jag att resultatet var rättvist. APOEL är för övrigt det första cypriotiska laget någonsin att delta i utslagningsfasen i Champions League (kan vara i hela CL, är inte helt hundra), och många hade nog trott att det skulle bli ett antal mål i matchen för hemmalagets favör. Ni måste ju erkänna att det är någonting med skäggiga, svettiga män i rosa tröjor.

Kvällens matcher är desto roligare, men framförallt drabbningen på San Siro. AC Milan - Arsenal FC. Milan som de tre senaste säsongerna torskat och åkt ur Champions League mot just engelskt motstånd (Arsenal, Man U och Tottenham). Fotbollskväll pratade (13/2) med Gazzetta dello Sport's huvudansvarige Andrea Monti, och att Milan skulle ha svårt med engelska lag är bara någonting fans och media pratar om. Motståndarna är helt ointressant för spelarna själva. Jag står för övrigt inför ett moraliskt dilemma inför kvällen. Jag har alltid haft svårt för italiensk fotboll, och alltid en förkärlek för världens bästa liga, Premier League. Samtidigt skulle det vara roligt att se Zlatan Ibrahimovic lyfta Champions League-pokalen mot den tyska natthimlen i slutet av maj. Samtidigt vore det roligt att se Henry smälla dit tre strutar i hans, antagligen, sista match någonsin i Arsenal.

Kvällens andra drabbning sker i Ryssland, med svenske Jonas Eriksson som huvuddomare. Zenit - Benfica känns inte speciellt hett (inte bara för rysskylan) och därför har jag inte laddad något speciellt inför den matchen. Hoppas Benfica krånglar sig vidare, portugisisk offensiv behövs i kvarten.

Och till sist det allra bästa med att Fucking Champions League dragit igång igen; Tippningen!

AC Milan 2-0 Arsenal.

Zenit 1-1 Benfica.

Sommarderby

Nationalarenan

SvFF jobbar på att planera in ett så kallat "Sommarderby" under månaden när Europa står stilla med vända blickarna mot Polen och Ukraina (fotbolls-em menar jag, inte kåkstäderna). På Råsunda ska i så fall Allmänna Idrottsföreningen Kamraterna Solna ta emot Hammarby Fotbolls Förening. Kort och gott; AIK - Bajen. Jag tycker det låter som ett bra initiativ för de mest inbitna fansen som ändå inte tappar sina favoritspelare till mästerskapet i centraleuropa. Råsunda kommer som bekant att ersättas av Swedbank Arena (originellt eller hur?) och därför är den nuvarande nationalarenan och tillika hemmagräs för AIK inne på sitt sista år. Därför har jag som mål 2012 att besöka Råsunda Stadio. Min tanke var att åka upp och se Sverige - Brasilien i avslutningsmatchen, eftersom dessa två lag möttes i premiärmatchen. Men fan vet om inte AIK - Hammarby lär bjuda på både bättre fotboll och framförallt bättre stämning än en avslagen träningsmatch där spelarna är rädda om benen. Sedan att reaktionerna från vardera supportersektion är olika är ingen skräll direkt. Vissa påstår att matchen är totalt ointressant medan andra tycker att "klart som fan den ska spelas, det är ju derby oavsett". Frågan är vad klubbarna själva säger, men som sagt så är derby alltid ett derby, oavsett om det är träningsmatch eller cupfinal (statusen är väl enda skillnaden). Jag antar att båda klubbarna ändå ska träningsmatcha under uppehållet, och varför inte då lika gärna göra det mot en Stockholmsrival? Jag säger kör!

Super-Guidetti

Hat trickhjälte i Feyenoord

Cristiano Ronaldo har gjort 34 mål på 33 matcher. John Guidetti har gjort 17 mål på 15 matcher. Även om det är skillnad på både motståndm, individuell skicklighet och ålder ska det inte tas ifrån någon av spelarna att det är en jävla prestation att göra fler mål än spelade matcher. Feyenoord's supportrar vill ha kvar Guidetti ett år till (någon som är förvånad?) och frågan är om City vill låna ut honom igen. Än har inte Guidetti chansen att konkurrera ut Agüero, Silva eller Balotelli i sin huvudklubb, men om han fortsätter i den här fantastiska formen ser jag det inte som en omöjlighet att han gör det inom några år. Han är trots allt bara 19 år gammal, och har väl i alla fall 13-14 år kvar innan han lägger skorna på hyllan (om vi får vara så cyniska i bloggen). AB rapporterar att Bayern Munchen är ute efter svensken, och detta bekräftas av Bayern's skandinaviska scout. Agenten Per Jonsson säger att det är flera storklubbar som är ute efter hans klient, men vägrar att säga namnen på dem. Jag hoppas att han väljer att stanna i City. Visst är det tuff konkurrens, men jag tror han får det svårt i Tyskland. Han har gjort succé i Holland, och får han stanna där ett tag till för att sedan (om han får) ta chansen i det blåa Manchesterlaget. I England vet han hur spelet fungerar, och han känner till både spelare och ledarstab sedan tidigare. Skeppas han iväg till exempelvis just Tyskland måste han börja om på nytt med språk, miljö och allt vad det innebär. Dessutom går det ju så där får svenskarna i Bundesliga nu. Guidetti har nu gjort tre hattrick i tre raka hemmamatcher. Lägg där till att han målat i bortamatcherna också. En sinnessjuk målform för tillfället. Hans vara eller icke vara i landslaget är en diskussion som jag tycker känns uttjatad. Likaså uttrycken "Det är tjänstefel av Hamrén" att inte ta ut honom i blågult. Imorgon presenteras truppen till träningsmatchen mot Kroatien, och jag tror att han blir uttagen. "Allt annat är ju tjänstefel".

Sluta älta för helvete

El Pistolero

Mycket snack om Suárez och Evra, precis som alla i hela världen spådde. Men det börjar fan bli för mycket nu. Viasat-studion ältade att de vägrade skaka hand så pass mycket att jag satt och blev förbannad. Fokusera på fotbollen istället, Suárez har avtjänat sitt straff. Sedan kan man diskutera vem som vägrade hälsa på vem, och Ferdinands vägran att möta Luis hand, men vem orkar bry sig? Att jag hatar Manchester United är ingen hemlighet, men är det inte dags att skita i det här och fortsätta framåt? Oavsett vad som händer kommer Mancs-fansen avsky Suárez, och pool-supportrarna hata Evra. På samma sett som Tottenham's supporterskara hatar Sol Campbell eller Arsenal's fans hatar Ashely Cole. Så sluta för helvete och tjata. Jag orkar inte bry mig om att Evra firade som en lsd-påverkad framför Suárez. Jag orkar inte heller bry mig om alla United-supportrar som ska spy galla över alla Liverpool-fans. Alex Ferguson sa till media efter matchen att Suárez var en skam för Liverpool och att han aldrig skulle spela för klubben igen. Undra om gubbjäveln har glömt Eric Cantona's karatespark eller Roy Keane's benknäckare på Alf-Inge Håland?


"If you can't support us when we lose or draw , don't support us when we win"

- Bill Shankly.