Lördagstänk

Renato Braga

Det är kan bli ett inlägg om absolut ingenting alls (om fotboll dock) men jag kom precis att tänka på gamla spelare som jag av någon anledning kommer ihåg. Suleyman Sleyman, Max von Schlebrügge, Kennedy Bakircioglü (bara bajenspelare såg jag nu). Likaså spelare som Lee Dixon (Arsenal), Renato Braga (Sylvia) och målisen i IFK Norrköping, Balaz Raboski. Spelare som då och då dyker upp i mitt huvud utan någon egentligen anledning. Ingen av ovanstående har egentligen inte varit några favoriter, utan mer etsat sig fast någonstans i hjärnbalken. Stuart Baxter är en tränare som också han fastnat i mitt huvud. Alexander Östlund och Michael Svensson är två andra som finns i mina tankar. Vart fan tog Anti Somiala vägen? Eller Chey Hews som spelade i Sylvia någon säsong? Niklas Fredriksson är i alla fall sportchef i Smedby.

Koka soppa på en Tévez

Mancini säger att Tévez vägrade spela.
Tevéz säger att han inte vägrade spela.
Vem har rätt?
Det har ingen en aning om, det är ord som står mot ord.
Carlos Tévez tjänar så in i helvete med pengar varje månad att han ska ha stryk för att gnälla.
Självklart vill han spela, men han måste ändå acceptera vad tränaren säger, för det är han som bestämmer.
Det är inte första gången han vill lämna klubben (om det stämmer), och vem tänker punga ut så pass mycket pengar som en halv miljard som ryktet säger?
Egoistiska spelare som tjänar allt för mycket pengar finns det gott om.
Tévez är utan tvekan en riktigt bra spelare, och jag hade gärna sett honom i Liverpool.
Men det behövs någon som tar ner grabben på jorden, men tyvärr så tror jag aldrig att det kommer hända
eftersom han snart har sett sina bästa år.
Det är skillnad att tämja en ung spelare som är på väg upp, och en väletablerad, välbetald superstjärna.
Nu vet ju vi långt ifrån allt som händer i katakomberna på Etihad Stadium.
Antingen kan Manchester City placera honom längst ner i frysboxen för att mena allvar, och då är det kört för Tévez.
Eller så måste de sänka priset vid en eventuell försäljning.
Han var på väg till Boca Juniors i somras, men klubben skrämdes av den höga pengalappen.
Jag personligen hoppas att han stannar i Europa, den nivån klarar han fortfarande av.
Med ett ego som hans, skulle det inte förvåna mig om han hamnar i Real Madrid tillsammans med massa andra pengagiriga spelare.
Soppan fortsätter och vi får helt enkelt se hur Man C och Mancini löser tvisten.

One hit wonder

En spelare kan ibland vara som en "One hit wonder".
Du gör en sak, blir hylland för det och sedan försvinner helt och hållet.
Men samtidigt så ligger den där grejen kvar genom hela din karriär.
Andrés Vasquez är ett prima exempel.
Efter det här målet fick han vattenskalle (aka. stort huvud) och skulle erövra världen.
Som bekant gick det ju sådär.
Han gjorde bara en handfull matcher i FC Zürich innan han ville lämna.
Nu är denne tillbaka i Allsvenskan men den här gången på Hisingen och Häcken.
Intressant om han behåller fötterna på jorden den här gången.

Ett annat exempel är den fd. Liverpoolspelaren Neil Mellor.
Ungdomsspelare sedan akademin, och det enda jag kommer ihåg från honom är att han avgjorde mot Arsenal samt gjorde ett av målen i upphämtningen mot Olympiacos i åttondelen i CL 2005.
Jag blev påmind att han över huvud taget fanns när Liverpools svenska supportersida berättade att han nu har skrivit på ett avtal med Sheffield W, där han den senaste säsongen varit utlånad.
Att han dessutom är 28 idag känns skumt, men tanke på att han "nyss" var en ung talang.

N'gog på väg bort

Känns lite som "Äntligen!".
Har alltid gillar grabben, faktiskt, och förra säsongen tycker jag att han gjorde bra ifrån sig, och därför hoppades (och trodde) jag att det var i år killen skulle blomma ut.
Dock är det svårt att blomma ut om man inte får speltid.
Det är som en ond cirkel, spelar man inte kan man inte utvecklas, och utvecklas man inte får man inte spela.
Nu har David N'gog ändå fått chansen och de gångerna har han verkligen inte taget den.
Han är alldeles för långsam, han kladdar på bollen och blir stillastående istället för att släppa och leta ny position direkt, dessutom är han rätt klen.
Han är en bra spelare, men inte tillräckligt för att lyckas i Liverpool.
Ryktet om £8M känns lite väl överdrivet, men 4-5 kan jag nog tänka mig.
Om nu fallet blir så att han lämnar önskar jag honom lycka till i framtiden, och kanske går som bosman när han blommat ut och kommer gratis till oss.

Dansken slutar...

... och det handlar inte om varken Poulsen eller Agger, utan ingen mindre än FCK's pionjär Jesper Grönkjaer.
33 år gammal har han hunnit bli, en karriär på x år som tog honom genom AaB, Ajax, Chelsea, Birmingham, Atletico Madrid och Stuttgart innan han 2006 vände hem till FC Köpenhavn.
Söndagens match mot Ålborg blir alltså den danske ytttermittfältaren's sista kamp.
80 landskamper och 5 nätkänningar har han också skrapat ihop, tillsammans med över 500 ligamatcher totalt.
Min magkänsla säger att han kommer få ett grymt avslut, och bara därför blir det nog att knappa in matchen via någon stream.

Dagens tvillingpar

Sami Khedira vs. Milan Baros

Talanger - Armando Ibrakovic

Bild: nt.se/ Joakim Blomqvist

Sylviasonen som provtränade för Hannover 96 och var nära ett kontrakt med Hansa Rostock.
Killen som gjort både U-15 och U-17 landskamper och var bara en skada ifrån att debutera i
U-21 landslaget.
Han var 13 när han spelade i juniorlaget, och 15 när han gjorde sin A-lagsdebut.
Svensk/bosniern som var på väg att spela in sig i IFK Norrköping efter flytten från lillebror Sylvia.
Han hade med andra ord en väldigt bra förutsättning att gå väldigt långt i karriären.
Jag som följt Sylvia såg att han var för bra för division 1/2 och därför var det ingen som höjde på ögonbrynen när han tog det naturliga klivet upp till IFK.
Sedan vände allt.
Det blev några tunga år i IFK och med fel umgängeskrets blev han positivt testat för kokain och heroin efter tills till klubben.
Trots det valde Tony Martinsson att inte bryta kontraktet, han ville ge grabben från stan en chans till, om han berättade i media.
Armando vägrade, och snart fanns det även ekonomiska problem med i bilden.
Den 2 februari 2010 åkte Armando Ibrakovic och en annan Norrköpingskille till en villa i Västervik, och under vapenhot rånade de två narkotikapåverkade männen en familj på 20.000 kr i dollar.
Några dagar senare var det fast.
Armando dömdes till tre år och åtta månader.

I NT.se's artikel frågar de Armando Ibrakovic varför.
Och varför är en väldigt bra fråga.
Han hade allt, kontrakt med en superettan-klubb, uttagning till U-21 & speltid i IFK, men tänk vad livet bredvid fotbollen kan göra med en människa.
Det går inte att belasta klubben, vad jag vet så försökte de hjälpa Armando så gott det gick, men ändå så blev det som det blev.
Han ångrar sig djupt idag, men det går inte att göra någonting ogjort.
A-landslaget har problem med ytterbackarna, och om Armando hade hållit sig i skinnet så hade han prenumererat på den platsen.

Talanger - Bojan Djordjic

Det finns talanger som i tidig ålder visar sin potential, som Messi.
Sedan finns det "old bloomers", som blommar ut i ett senare skede, som Drogba.
Tillsist finns det talanger som med stor sannorlikhet faktiskt skulle ha blivit någonting,
men där vissa saker spelade större roll och de mer eller mindre sumpade chansen.
Den första jag tänker på är Bojan Djordjic.
En talang utöver det vanliga som fick chansen som ungdomsproffs i Manchester Unitied.
Han vann "Jimmy Murphy's Young Player of the Year" år 2000, vilket innebar att han var ungdomsakademins bästa spelare. Men sedan tog det stopp.
Han blev utlånad till en rad olika klubbar, innan han hamnade permanent i Rangers.
Så varför detta ras?
Djordjic har aldrig varit någon ödmjuk spelare, det fick vi inte minst se i förra årets allsvenska där han retade gallfeber på de flesta.
Jag tror att om han bara hade lagt manken till, och inte varit så uppstudsig i United, så hade han fått chansen fler gånger, och kunnat etablera sig i A-laget.
Vissa spelare behöver flera år inom klubben för att få det att lossna, medan andra blommar ut direkt.
Nu vet ju inte jag historien om vad som sas på Old Trafford och jag kan bara spekulera i varför han fick lämna klubben.
Bojan är en profil, han är gärna en sådan person som sticker ut och säger vad han tycker.
Kanske var det därför han inte passade in i de röda djävlarnas spelartrupp, eller så tröttnade han helt enkelt på att inte få spela.
Det är synd att han inte tog chansen, och det var synd att han inte fick vara kvar i AIK.
För spelare som Bojan Djordjic behövs, men också hans citat:
"Jag skulle inte låta min kossa gå ut på den planen"